Fyraårskontroll - ögonkrångel

I mars 2013 fyllde Oskar 4 år. BVC kallade till kontroll. Allt gick bra utom synundersökningen. Första ögat fungerade fint, och han hade koll på bokstäverna och kunde säga dem istället för att peka på skylten. Men när det var dags för andra ögat krånglade han och ålade ner från stolen och det gick inte alls att få honom att säga några bokstäver. Eftersom det var svårt att förstå om han bara var trött på uppgiften eller om han faktiskt inte kunde se, bokades en ny tid för uppföljning.

Nästa gång började han med andra ögat, och samma sak hände. Krångel och ålande, och alla möjliga försök att vrida huvudet så att det gick att kika under lappen. Nu börjar vi förstå att han faktiskt inte ser så bra på höger öga, och är ganska förvånade eftersom vi inte anat något sådant. Remiss till St Eriks.

Där konstaterar de att han ser så pass dåligt på höger öga, att hjärnan har börjat koppla bort det. Han har ungefär +6.0 på ögat, så det blir definitivt glasögon. Vi fixar glasögon, han får jättefina LEGO-glasögon i maj.

Bara glasögon räckte dock inte. Vi var på uppföljning hos ortoptisten på St Eriks i september och konstaterade att bara glasögon inte gjorde att ögats intryck kom fram till hjärnan. Med så stort synfel, blir det för jobbigt för ögat att hitta skärpa. Alltså slutar det ögat att ställa in skärpa. Det gör att det så klart blir suddigt på det dåliga ögat, och hjärnan tycker att det är ganska värdelös information. Nervcellerna som ska förmedla informationen från ögat till hjärnan blir onödiga, och på ett litet barn börjar de tillbakabildas. Är barnet tillräckligt litet kan man vända utvecklingen genom att tvinga fram användning av dem, och det är vad vi får göra. Det känns ganska grymt, men värt ett försök. Man tvingar hjärnan att "lyssna" på det sämre ögat genom att täcka för det bättre med en lapp.

På apoteket finns Opticlude-plåster. (Jag kan verkligen inte förstå varför man gör dem hudfärgade. Varför vill man att det ska se ut som att ögat saknas helt?) Det är jättejobbigt. Både Oskar och vi kämpar i början, i princip så ser han ju ingenting när lappen kommer på. Han ska ha lappen 5 dagar i veckan, ca 8-17. I praktiken blir det när han är på dagis. Otroligt tungt, och vi oroar oss för hur de små kompisarna ska reagera.
Vi byter lapp så snart vi kan. Apotekets Opticlude är både ful och dålig. Limmet är för starkt, och huden blir irriterad när Oskar drar bort den. Första dagarna blöder det nästan i den tunna huden. Vi försöker blöta lappen och vänta, men det hjälper inte särskilt mycket. Vi upptäcker också de medföljande gnuggisarna som ska motivera barnet att ha lappen. Som motivation funkar de, men de ramlar av första timmen, och var ett elände att få över dem till lappen och få dem att sitta kvar (limstift är ett tips). St Eriks tipsade om Ortopad som går att beställa på nätet. De är lite roligare med motiv, och jag upplever att limmet inte är lika hårt. Men det kan också vara så att huden runt ögat nu är tåligare. Oskar tyckte att de var för stora, så vi har klippt ner dem lite.

Så var det det här med motivationen. Första månaden mutade vi med leksak på lördagen om han haft lapp alla dagar på dagis. Inte självklart att det fungerade, så vi köpte leksak först så att han skulle veta att den fanns, men han fick den först på lördagen. Sedan började vi fundera på hur länge vi skulle lappträna, för det hade vi inte fått veta. På nätet finns en hel del bloggar om lappträning, men de handlar oftast om skelning. Där såg det ut som att det kunde bli ganska länge.  Vi gjorde om mutsystemet till var tredje lördag. (Oskar har en ansenlig samling Skylanders nu).
Efter tre månader med lapp blev vi kallade till första uppföljningen. Nu hade vi fått effekt. Hurra - det blir bättre! Men det betydde också att vi fick fortsätta i tre månader till. Ny uppföljning, och det hade blivit ännu bättre. Tre månader till!

Jag har frågat om det kan finnas en koppling mellan synen och LKG. Ögat med dålig syn sitter på spaltsidan, och i praktiken är ögat för kort. Jag har tänkt att det kanske kunde ha med själva ögonhålan i kraniet att göra, och att det kunde hänga ihop med käk- och gomspalten. Ingen som jag har frågat har någonsin hört att det skulle kunna få konsekvenser på synen med LKG.