Ultraljud för gommen

Den 21 januari gjorde vi ett riktat ultraljud för att försöka se om gommen var hel eller inte. Under en timme försökte vi verkligen se, men det var svårt. Vi kunde varken se något som tydde på gomspalt eller något som tydde på hel gom. Så det var bara att hålla tummarna.

Jag förstod aldrig riktigt hur det funkade. Läppen och käken ska slutas någon gång under de första kanske 6 veckorna av graviditeten. Det är en process. Gommen sluts ungefär samtidigt, men i en annan process. Läppen och käken dras ihop som två dragkedjor. När det funkar är det den processen som gör amorbågen på läppen och snorrännan (i brist på bättre ord...) under näsan. Gommen dras ihop som av en dragkedja i mitten. Jag tror att jag tänkte att är det både käkspalt och gomspalt måste det ju vara öppet hela vägen, att de öppna dragkedjorna möts. Eller inte. Dragkedjeliknelsen förvirrar nog lite grand, den antyder ju att det bara är fogen som har lossnat. Men det kan ju faktiskt fattas material också.

När vi ändå var på ultraljud, kollade hon igenom bebisen igen. Jättenoga. Misstänkt länge på vissa delar, mycket sammanbiten. Och jorå, det var något som inte var riktigt som hon ville. Mjälten. Hon mätte och printade och sa att, mja, jag tycker att den ser stor ut, men jag ska kolla upp måtten, fast jag hinner inte idag. Jag ringer imorgon. Vad gör man då? Jo, man går hem och googlar på förstorad mjälte, och sedan tänker man att man är helt knäpp som har tyckt att en spalt är jobbigt. Fy 17. Mjälten var inget bra besked. Fast när hon till slut hörde av sig (det tog alldeles för lång tid med tanke på mina google-fynd) visade det sig att 'Nej, det där var en helt normal storlek, precis som jag trodde. Det var nog bara att jag aldrig sett en mjälte förut.'

Grrr. Fast lättad.